- Jag är en tönt som lägger väskan på platsen bredvid mig så att den tar upp en hel stol när jag åker buss

- Jag fattar inte hur man kan få nog av choklad! Jag brukar äta chokladmuffins och slicka det som blir kvar i bunken så att jag ser ut som en ettåring runt munnen lite senare, dricka varm choklad, äta chokladkex och sådär tillsammans, ju mer desto bättre ju?

- Jag känner mig som en tjockis då jag inte har tränat på hundratusen år... men vet ni! jag ska iväg till gymmet ikväll! Yeesman

- Att fika ensam på stan gör jag ofta, sad but true. Söker fikakompis, hör av er vettja!!

- På sportlovet tänker jag måla om mitt rum vitt, detta kommer bli bra bra!



- Jag målar nästan aldrig mina naglar i färg, bara i förstärkningslack eller underlagsfärg till fransk manikyr. Detta är för att jag i sådana fall måste ta bort nagellacket dagen efter, det passar ju bara till typ en outfit enligt mig, helstört. Dock klarar jag inte av att ha tånaglar utan något nagellack, de känns så nakna då.

- Jag äter inte godis men mycket fika, hehe. Det är så mycket godare och mysigare!

Någon film som berör, som sätter spår, som får mig att gråta, och tänka till, är Kronjuvelerna.
Sättet på hur den är uppbyggd, inspelad, handlingen, skådespelarna... listan kan göras lång. Helt klart den bästa filmen jag sett på väldigt länge, snarare bestämt min favoritfilm. Filmen har ett budskap som säger att man aldrig ska sluta kämpa för någonting som man brinner för och aldrig ge upp hoppet om någonting som man aldrig tror kan hända. För det kan det. Oftast. Om det inte är att plocka ner stjärnor från himelen då, som flickans pappa Fernandez säger i denna film. Saker och ting är sällan omöjliga, det är bara vi som gör dem omöjliga. Det är vi som sätter gränserna.
När jag la mig och skrev lite memoarer i förrgår kväll så avslutade jag med tre meningar som jag tänker avsluta dethär inlägget med också: Jag lovar att man tror mer på det omöjliga än på det möjliga vilket är fel, det omöjliga finns oftast aldrig. Bara enligt dig. Låt göra det omöjliga möjligt, för det går.

Jag älskar att vakna klockan tolv och känna att, äh men jag sover så länge jag känner för det och somnar om tills klockan kvart över ett.
Äta frukost klockan två, lunch vid fem och middag vid kvart över åtta.
Att surfa på iPaden vid frukosten i en timme.
Att inte stressa en sekund på hela dagen och veta att man inte har någonting alls framför sig denna dag.
Att känna att skolan är så långt borta den bara kan vara, likaså allt plugg den medför.
Att slippa titta på klockan för att göra bestämda saker vid ett exakt klockslag.
Att kunna ha på sig kläder som liknar gårdagens men ingen bryr sig, för man ska bara vara. 
Att jag snart drar till Frankrike för två avslappnade dagar i världens mysigaste och trevligaste land som ska bestå av shopping och skidåkning i Aplerna.

Om det är något här i världen som jag avgudar med hela mitt hjärta så är det lov.

Bästa uppfinningen på länge! När jag inte orkar starta igång den stationära datorn är jag på iPaden istället, helst ligger jag i soffan och surfar,  fungerar alldeles utmärkt! Är helt tagen... finner knappt ord.
Blev lättad när pappa lovade att införskaffa en iPad i nästa generation när den kommer ut, förhoppningsvis med kamera och lite förbättrad skärmupplösning!

Äger någon av er en iPad?