publicerat   2011-05-19   20:54:15  postat i:  Allmänt

Words, ord och allt däremellan

Känner för att skriva av mig lite.
Allt är askalas just nu, bara lever livet liksom. Allt är perfa. Jag trivs i skolan, jag trivs hemma, jag trivs med mina vänner(OM jag gör), jag trivs med livet. Men ibland orkar jag inte. Jag vet inte vad det är som sätter stopp för mig, men ibland ger jag bara upp. Jag vill varken verka otrevlig, otacksam, oschysst eller något i den stilen, även om det verkar så. Jag orkar inte alltid allting, jag är ingen superherowoman. Tyvärr.
Saknar min födelseort Kalmar så det svider i hjärtat. Saknar alla gamla kompisar, alla gamla ställen, mitt gamla hus, alla gamla minnen, hela köret däri. Kolla: nu gråter jag.  Nej jag har inte nyligen flyttat hit, jag har bott här i många år nu men det är klart, jag räknar inte mig själv som en Växjö-bo, för jag är inte det, är inte det. Det är inte mitt fel att jag rätt vad det är kan bryta ihop mitt i alltihop, börja gråta åt småsaker eller säga knäppa saker, för det hänger ihop med hela mitt liv. Nu låter det som om jag har det skit, men det är fan tvärt om. MEN ÄNDÅ.
Och oj usch blä fifän vad mina killkompisar äger skiten ur jäkligt mycket. Hoppas dem läser dethär nu bara. Dem är... vet inte, men något allt för mäktigt. Helt maffigt biffiga till kompisar hela högen!!!!!! All kärlek här.
Nu har mina ord tagit slut, kan inte förklara mer. Det är så mycket som händer fast det är egentligen ingenting som händer. Och jag fattar inte varför jag skrivit dethär inlägget... oj.  Ursäkta. Men ni är bäst, bara så att ni vet. ♥
Kommentarer










Namn:
Spara uppgifter?

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar: